Det är rätt komiskt alltihop iallafall, det får man ju lov att säga.

Det finns fan i mig inte en endaste liten jävla jävel på jorden som jag kan prata med nu. Som förstår mig nu. Ingen. För ingen orkar med mig. Jag är den enda som inte får må dåligt på den här skitplaneten.

När andra har mått dåligt, då har jag fan suttit där och lyssnat, pratat, diskuterat och hjälpt; men när det handlar om mig då är det fan inte någon som lyssnar. Jag får inte må dåligt, för jag är den som måste må bra och hjälpa alla andra. Jag är TRÖTT på det nu. Så. Jävla. Trött. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte med alla era jävla problem, för jag har så det både räcker och blir över med mina egna. Och nej, det kanske inte folk vet eftersom jag inte har sagt någonting till dem. Varför inte det då? För att när jag ens nämner små petitesser som att jag har ont i huvudet vänder folken ryggen åt. Klart som FAN att jag inte pratar med er då.

Det är synd att eran värld går under bara för att ni inte har råd att köpa den nyaste telefonen eller den dyraste datorn, att era pojkvänner som ni varit tillsammans med i två månader har gjort slut,  att ni har "ätstörningar" för att ni gått ner två kilo på tre månader eller att ni för all del tappade erat favoritnagellack på bussen. I DO NOT CARE.

Jag säger inte att folk inte FÅR må dåligt över småsaker. Men om ni ska göra det kan ni väl låta mig få må dåligt ibland också? Eller? Nähä? Nej det gick visst inte för sig.

Okej. Fine.
Prata på ni bara.
Bara ni inte gör det hos mig.
Jag lyssnar inte längre.
Jag har officiellt slutat bry mig.
Yepp.
I'm officially a bitch and there's nothing you can do about it.