^^

Jag ska dansa in i drömmarnas värld, för där kan inget ont komma åt mig.
Där får jag dansa fritt bland älvor och enhörningar.
Jag ska dansa tills jag vaknar igen, då verkligheten hinner ifatt mig.
Jag sitter här med rakbladet än en gång och ser blodet sippra ur min trasiga kropp.

Living hell

Fängslad, fast i en mörk makt utan kontroll.
För alltid.

Eller ska jag också få leva?
Hur då? Hur gör jag?
Blir jag någonsin fri?

Tänk om allt skulle lätta.
Tänk om jag en dag kan andas,
utan att vara medveten om varenda andetag.

Vissa saker förändras tydligen aldrig.

Har ni någon gång känt er riktigt värdelösa? Fula? Hemska? Ser ut som något katten släpat in, ätit, och sedan spytt upp?

Det är det första jag tänker på när jag vaknar, och det sista jag tänker på innan jag går och lägger mig. Varje gång jag går förbi en spegel vill jag springa till närmaste toalett och köra ner fingrarna i halsen.

Tro inte att jag ser ut som jag gör på alla bilder
. Alla vet vad smink kan göra med ett ansikte, vad hårfärg kan göra med håret. Helt naturell ser jag ut som ett jävla monster.

Vet ni varför jag aldrig tar helkroppsbilder längre? För att jag har blivit tjock, fet, knubbig eller vad ni nu vill välja att kalla det. Jag har gått upp 12 kilo på ett år. TOLV KILO. Inser ni hur sinnessjukt jävla mycket det är? En hel del av de här 12 kilona har jag tvingats att gå upp, men fan inte alltihop. Jag äter som en jävla häst. Fy fan vad äckligt.

Jag ska inte viktfixera mig så mycket, för jag vet att jag har ett rätt uppfuckat huvud när det gäller sånt. Men ändå, 12 kilo. Jag kan inte fatta det. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det kunde bli så.

Dessutom är jag kort, blek och har ridbyxlår - som inte försvinner hur mycket jag än skulle gå ner i vikt. Jag har korta fingrar, minst och fulast fötter i världen, sönderärrade armar och ben, ful näsa och har leverfläckar precis överallt.

Som om inte detta vore nog är jag en hemsk människa som bara bryr mig om mig själv.

Jag vet att det finns folk som har det värre än mig. Som ser värre ut än mig. Men som sagt - jag bryr ju mig uppenbarligen bara om mig själv. Jag vill också ha ett bra självförtroende. Jag avundas folk som har det. Som kan lära sig att älska sig själva, eller åtminstone bara vara nöjda med sig själva.

Jag förstår inte hur ni gör.

RSS 2.0