Låste bloggen. Känns bäst så.
Jag vill kunna skriva precis vad jag vill utan att någon, som inte ska lägga sig i, lägger sig i.
Det här är min dagbok i internetform.
Mina problem. Min blogg. Mitt liv. Jag.

Om ni som fått lösen inte gillar vad jag skriver eller whatever, så är det erat problem. Då kan ni dra och läsa någon annanstans.



Now it's too late, too late to live
and my conscience killing me.
So am I alive,
but I'm not free.

Jag ska dansa in i drömmarnas värld, för där kan inget ont komma åt mig.
Där får jag dansa fritt bland älvor och enhörningar.
Jag ska dansa tills jag vaknar igen, då verkligheten hinner ifatt mig.
Jag sitter här med rakbladet än en gång och ser blodet sippra ur min trasiga kropp.

Fängslad, fast i en mörk makt utan kontroll.
För alltid.

Eller ska jag också få leva?
Hur då? Hur gör jag?
Blir jag någonsin fri?

Tänk om allt skulle lätta.
Tänk om jag en dag kan andas,
utan att vara medveten om varenda andetag.