Dag 15
Alltså, jag vill egentligen inte åka, samtidigt som det inte finns något jag hellre vill. Kluddigt och osammanhängande - jag vet - men aaaaaaaahhhhhhhhhh, jag får panik här borta! Hade inte Lollo varit här också hade jag åkt hem efter en dag typ. Men längtar jag hem efter två veckor vet jag fan inte hur jag ska palla 10 till.
Jag vill bara ha en kram av mamma och sedan aldrig åka bort igen.
Men nej, nej, nej!
Håll ut! Att studera utomlands är jobbigt den första månaden. Man saknar de sina hemma och känner sig missanpassad i det nya landet, men sedan blir det bättre. Tänk på vad coola ni är som tog denna chansen, och hur torra de andra i klassen är där hemma i Sverige som inte gjorde samma sak ni.
Och att detta med att du känner att du valde fel gymnasielinje, det gör inget. Det spelar ingen roll vilken linje du läser. Bara du läser alla grundläggande ämnen (A och ibland B) och du kämpar med att få höga betyg så kan du välja och vraka vad du vill när det är dags att välja Universitetsutbildning. Jag gick estetiskt och det ger inte direkt jobb det heller. Men jag kämpade på, fick höga betyg och gled in på min universitetsutbildning lätt som en plätt. Kämpa på med sig!
Kan bara instämma med föregående talare... Precis så är det!
Håll ut, kämpa och sen har du erfarenheter för livet oavsett vad du väljer att göra (även en tatuerare kan ha nytta av en utlandsvistelse). Se till att skaffa kontakter och bra referenser - sådana är bra att ha även om man sedan väljer en helt annan väg i livet. Tre månader är ingenting! ...men visst får man ha hemlängtan också...
Tänk då att det är få förunnat ha kompisar hemifrån med sig när man gör en sån här grej - oftast åker man ju själv för att plugga eller t.ex. jobba som aupair.
Klart du fixar det!! Och du...gymnasiet är ju bara en liten språngbräda vidare i livet. Det varken börjar eller slutar där.
Styrkekram!
